Morötter

I natt drömde jag att jag hängde med en massa maffiasnubbar och rökte cigarrer. Jag tappade min cigarr och när jag plockade upp den igen var det en morot och jag var tvungen att röka den istället och det smakade svinäckligt och jag har fortfarande kvar smaken i munnen. Hur som helst har jag läst att om man drömmer om cigarrer betyder det att man egentligen drömmer om kukar. Betyder detta att jag är rädd för att min kuk ska bli ekologisk? Eller vegetarisk? Hur som helst var det vidrigt och moroten blev började växa och blev blöt och började få kvistar som stack ut. Det har gått flera timmar och jag får inte bort smaken ur munnen fy fan vad fan ska jag göra det här är fan tortyr helvete känns som att jag ska spy hela tiden men det går inte att spy utan det känns som ett konstant tryck mot solar plexus och det hjälper inte att jag har druckit lite kaffe men det kommer nog bli bättre snart hoppas jag.

Försöker distrahera mig själv genom att börja ta mig in i opera. Jag hörde Con te Partiro i några avsnitt av Sopranos och tyckte att den var så sjukt vacker. Jag har börjat med Carmen för den kändes mest entry level. Jag antar att jag borde lyssna på Italiensk opera men vad fan sluta klaga.

Grim 2.0

Jag har en konstant monolog i mitt huvud som berättar allting jag gör i livet. Mestadels brukar jag göra detta då jag har tråkigt, men då blir monologen tråkig så då brukar jag göra något intressant istället. Då glömmer jag bort att göra monologen och måste börja om från början igen. När jag är på väg någonstans brukar den också kicka in, men eftersom att man inte kan göra något annat än att gå då man är ute och går brukar jag istället hitta på en alternativ story till min dag. Jag skulle säga att hälften av min livserfarenhet kommer från min alternativa tidslinje. Grim 2.0.

Grim 2.0 är en android som har ultra-realistiska "känslor", övermänsklig styrka och en inbyggd Van Damme-simulator. Hans personlighet är lite som om man skrev en Star Trek/Twilight fanfiction. Han är allt jag vill vara.

sleepless in skellefteå

Jag är inte i skellefteå, däremot är jag sleepless. Vaknade nyss efter att ha somnat typ klockan åtta av någon anledning. Drömde att jag vaknade upp i Afrika någonstans. Det hade nyss varit ett krig och jag hade gått med i den onda sidan som typ mördade barn eller något. Jag trodde att dom skulle vinna. Jag går alltid med i det vinnande laget. Jag tog av mig min uniform för att smälta in mer fast då var jag naken. Då slutade det intressanta och jag softade resten av drömmen. Kunde ha blivit en sexdröm men jag fick aldrig den vajben.

Ibland tänker jag på hur kreativa (läs: vidriga) vi är med sex och undrar vilka fetischer ingen har provat på än. Jag förstår inte varför folk tänder på att äta sexig mat, typ jordgubbar och choklad. Och vem bestämmer vad som är sexig mat och inte? Är spray-grädde okej men inte spray-ost? Och vad fan jordgubbar är inte sexiga dom ser inte ens ut som en kroppsdel och om dom gör det borde du gå till en läkare. Det finns inte mycket mat som ser ut som vaginor. Bara pungkulor och fallosar överallt. Jag kommer seriöst inte på en enda matgrej som liknar vaginor. Är det sexistiskt? När jag blir stor ska jag bli en sexuell upptäcktsresande (varför heter det inte upptäcktsresare och varför försöker stavningskontrollen få mig att särskriva?).



Jag ska bli den där snubben som upptäckte Amerika först men ingen vet om eftersom att jag inte vill få rykte som någon slags pervers person. Det var väldigt skämmigt att upptäcka Amerika på den tiden, vilket är anledningen till att Amerikaner är dom mest skamlösa personerna i världen.

utomjordingar

Ibland känner jag mig rolig. Rolig nog att skriva en bok. Det ska vara en riktigt tragisk och deprimerande jävla bok om någon som typ dör i cancer eller något. Cancer är vetenskapligt bevisat det mest tragiska i världen. Jag borde skriva en deckare. En deckare om en doktor som bekämpar cancer. Egentligen vill jag skriva en deckare om en deckare som jagar en utomjording. Det ska vara en twist i slutet där det visar sig att deckaren var en utomjording. Eftersom att det är en bok så kan man bara undvika att beskriva honom till slutet. Det kan gå så här typ: "...och han fångade utomjordingen och skickade honom till finkan. Efter han hade gjort det kollade han i spegeln och då får man se att han är en utomjording."

Ibland känner jag mig som en utomjording. Inte på något sätt som att jag klagar eller känner mig utstött eller nåt sånt, utan jag är en sån där sneaky jävel som har tagit form av en människa. Jag glider omkring på mitt uppdrag och flinar inombords åt alla ovetande människor. Självklart vet jag inte vad mitt uppdrag är, eftersom att det inte finns. Jag låtsas att jag är en dubbelagent. Man följer mig och ser mig växa som en människa, lära sig älska, hata, sjunga och skratta. Man ser mig gå igenom kris och katharsis för att tillslut undra om han kommer utföra sin onda plan eller vinna damens gunst. Självklart måste jag i så fall förklara för henne att jag är en utomjording och berätta min onda plan. Jag tycker ärlighet är viktigt. Gör jag det så kanske hon tycker att jag är nåt jävla psykfall och ringer polisen. Då misslyckas jag med båda planerna. Det är en riktigt dålig film och det slutar med att man varken får se utomjordingarna eller få något tillfredsställande slut.

Ibland har jag svårt att skilja på tv och film. Häromdagen drack min dotter en Snapple och jag blev jättesugen på en. Jag har ingen dotter så jag tror det var från Sopranos. Folk brukar snacka om att dom har svårt att skilja på film och verklighet. Det har inte jag. Det finns några enkla sätt att kolla om man är med i en film eller i verkligheten.

1. Har du roligt?
2. Har någon annan roligt på din bekostnad?
3. Om varken eller är det i alla fall intressant om någon skulle kolla?

Om du prickar in någon av dessa punkter är du med i en film. Jag hoppas det är Cube eller Saw din jävel.

kattsand

Jag tror att min katt inte respekterar mig. Jag är ganska säker faktiskt. Idag rensade jag motvilligt hans kattlåda. Jag gillar inte att göra det. Varje gång kollar han på mig med sitt jävla hånleende och jag vet att om han hade samma ansiktsmuskler och stämband som en människa skulle han ha skrattat. Istället flinade han och lät som en duva. Det brukar han göra.

Eftersom att jag inte har någon aning om hur man gör vanliga saker på vanliga sätt försökte jag använda redskapen som tillhör kattlådan för att göra jobbet. Det ledde till att jag först skyfflade upp allt bajs för att sedan hälla resten av sanden i sopkorgen. Precis när jag skrev detta förstod jag hur puckat det var. Jag var tvungen att öppna upp en ny påse med kattsand så jag vände mig mot honom och frågade om han kunde hjälpa mig med hans vassa klor. Han ignorerade mig och gick därifrån.

Kattsand är ett sånt jävla konstigt ord. Det är ju inte sand. Det är inte ens små korn som försöker se ut som sand. Det är typ pellets, men hade man kallat det för pellets hade väl katterna försökt äta det? Jag lämnar frågan till sämre filosofer. Jag har annat att göra. Jag börjar majoriteten av mina meningar med jag. Jag. Kattgräs är inte heller gräs, och det är till för att göra så att katter spyr, så varför ens marknadsföra det för katter? Okattogräs borde det heta men det är löjligt.

Idag när jag köpte en frukostkebab på centrum klockan sju på kvällen betedde jag mig stelt och awkward och försökte undvika kontakt med folk så att dom skulle kolla på mig och tänka "wow varför är han så awkward han är ju jättesnygg" men sen kom jag på att jag var orakad och hade fula kläder på mig. Idag ska jag raka mig eller kanske imorn eller senare. Jag tänkte lägga upp en före och/eller efter-bild men jag orkar inte. Kanske borde leta på Facebook efter två bilder, med och utan skägg men det hade varken varit uppriktigt eller korrekt med tanke på att jag förmodligen kommer ha annorlunda frisyr, kläder och attityd i bilderna. Kanske är ett annat ord jag använder väldigt ofta. Låt detta vara en metafor för dagens framsteg.

blogg

har inte bloggat på ett tag. funderar på att göra ett sarkastiskt inlägg med en liten smak av ironi. kanske lite meta-humor och sånt. vad tycker ni kära läsare?

det är jag